Om att inte kunna språket så bra…

Franska språket är ju ack så fint (när de som kan pratar). Men så svårt! När vi flyttade till Kanada var ju språket aldrig en issue överhuvudtaget, det kunde vi. Barnen lärde sig snabbt och var ändå lite i de åldrar då de flesta barn är ganska fåordiga. Svenskar får ju oftast beröm för sin engelska dessutom och vi hade ju vår Boston-tid att luta oss mot. Med andra ord, det gick finfint att smälta in snabbt och lätt.
Men nu! Språket är helt klart en barriär. Det är franska som gäller i många situationer. För mina övriga familjemedlemmar är det tufft att hänga med såklart. Min franska är ringrostig, men visst, jag förstår ju allt (det mesta) vad de säger. Men att själv uttrycka sig och hitta ord i alla lägen – så svårt! Det är bara att kasta sig ut för stupet, f-n vad högt det är liksom, och bara prata på. Jag hör – samtidigt som jag säger något – att det inte är helt rätt. Men exakt hur det ska sägas, ja det kommer jag ju inte på. Suck. Telefonen är ju allra värst! När tvättmaskinen skulle levereras ringde dem: ”vi är i byn nu, hur kommer vi till er?” – inte fan kan jag berätta det ville jag skrika…men det gick ju tillslut. Bara att decsendre där och tout droit så ska det nog gå. Jag har plockat fram mitt Larousse lexikon från-under-granen-på julafton 1986 (har jag prydligt skrivit i boken) för att utöka ordförrådet snabbare än snabbast. Måste säga att det är ödet gånger 1.000 eller något som gjorde att jag tog med mig just den boken i flytten till Lidingö! Vi magasinerade i stort sett alla böcker. Mystiskt. Why liksom? Hade jag tänkt plugga franska? På tal om plugg. Mina tre terminer franska iLund, undrar vad som fastnade då?

20120613-103556.jpg

Annonser

2 thoughts on “Om att inte kunna språket så bra…

  1. Minns min tid i Frankrike 1999-2000 när jag var tyst i 6 månader pga av dåliga språkkunskaper. Totalt traumatiskt för en pratkvarn som jag. När jag väl lärt mig tillräckligt för att prata lite tyckte alla att jag var så lugn som person….. antagligen för att halva mitt liv fortfarande mest hände på min insida. Orden kom inte tillräckligt snabbt och när jag väl hittade dem var ögonblicket där de passade borta. Sympatiserar med alla invandrare i Sverige som inte bara ska lära sig språket men även vårt avmätta sätt. Alla borde vara invandrare ett tag. Det gör en ödmjuk.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s