Godis!

Man behöver ju inte vara utomlands många veckor för att inse att svenskt lösgodis r en unik företeelse, vilken man ganska snart inser att man trots allt saknar. Samtidigt äter man ju definitivt mycket mindre godis, vilket ju såklart är ett stort plus. Minns ljuuuuvliga matbutiken Urban Fare i Yaletown i Vancouver. En matbutikernas Ferrari! Fabulous från stendisk till deli😉 Bästa, bästa stället någon, någonsin kam matshoppa! Där fanns ju då
Något som liknade svenskt lösgodis. En av de första gångerna jag handlade där tog jag, i sann svensk anda, en stor påse och plockade friskt åt mig av en mängd olika sorter – och mycket ska det va!!! När jag kom till kassan med cirkus ett kilo lösgodis i blandad valör blev kassören förvirrad och la pannan i djupa veck. Han hade väl aldrig stött på en svensk med godisabstinens! Och inte heller en korkad sådan. På Urban Fare var det nämligen så, att man tog EN sorts godis i varje plastpåse, kollade på en lista och skrev upp just den godissortens speciella produktnummer på en lapp på påsen och ville man ha mer än en sort (god forbid! Och vilken porrig och osofistikerad godisstil har man då liksom?), tog man ny påse och upprepade proceduren…man fattar ju att killen i kassan blev gråhårig! Till slut, efter att ha konsulterat en kollega, tog han något snittpris på godiset och jag kunde sluta skämmas och bege mig hemåt. Needless to say, gjorde jag aldrig om just DET rookie-misstaget😉

20120626-221459.jpg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s