Lost Lucia-firande

Våra barn är ju supersvenska på alla sätt och vis såklart! Men dagens stora svenska högtid har vi faktiskt missat lite. Före Kanada var de för små för att denna högtid skulle fastna. Åren i Kanada blev det inga Luciatåg. Jag gjorde ett trevande försök på barnens skola första luciadagen i Van. Eller trevande och trevande, ganska ambitiöst om jag får säga det själv! Dressade upp Malte som stjärngosse, hans kompis Emma till lucia, själv hade jag glitter i håret och tärnljus såklart! Alla fröknar fick ljus, vi släckte och jag sjöng luciasången! Har absolut ingen sångröst och vet inte hur jag tänkte… Malte var för liten för att skämmas i alla fall. Jag hade tillverkat en stor plansch där jag ritat bilder på luciatåg (kan inte rita heller, vaaad tog åt mig?), lussekatter, pepparkakor och där jag skrivit om historien kring lucia. Jag berättade såklart om denna svenska högtid och barnen fick lussekatter som vi bakat. Det var faktiskt ganska mysigt. Men året efter kände jag inte samma lust och tja, det blev ingen tradition helt enkelt.

När vi sen kom till Skanör, var det inte deras ”tur” att gå Luciatåg på skolan och dagis. Mimi har bara gått i ett Luciatåg, och det var på skolan på Lidingö förra året – och då ville hon vara tomte! Inte så konstigt kanske, luciatågstraditionen har tyvärr inte riktigt hållits vid liv hos oss helt enkelt. igår i bilen försökte jag få oss att sjunga några luciasånger och snyft, de kan dem inte!!! Måste genast spotifya några svenska julskivor!

Jag har tänkt tanken att göra samma sak på Esters franska skola…men det stannade vid en tanke. Jag behöver lite startsträcka på den känner jag…kanske nästa år?! Och några lussekatter kan det inte heller bli idag då saffranet jag hade med från Sverige tog slut då jag bakade kaka till grannarna häromdagen. Här finns inte något saffran och då har jag letat…

IKEA, kanske kan rädda luciatraditionen i denna familjen? Lussekatter måtte väl säljas där?

Tågen är uppe i alla fall!