Att lära sig språk

Alltså, det här med språk! Så svårt det är då. Och vilken tid och energi det tar! I vuxen ålder är det svårare än någonsin. Som vuxen VILL man ju framförallt kunna direkt och inte göra bort sig längs vägen. Det är dock omöjligt att undvika, jag looovar.

När vi nu har erfarenhet av både vuxna och barn att lära sig olika språk i olika länder kan vi konstatera att det faktiskt är skillnad på språk och språk. Varför skulle det inte vara det?

Engelska är lättare att lära sig än franska till exempel. I Sverige växer man upp med engelska på ett naturligt sätt via TV, filmer och musik. Vi hör ständigt språket från den dagen vi föds nästan, inte så konstigt att det fastnar lite längs vägen.

När vi flyttade till Kanada var barnen 1,5 och tre år gamla. Kunde ingen engelska alls såklart. Ganska snabbt pratade de enkla meningar och tittade massor på amerikansk och kanadensisk TV. Klagade i början på att det inte fanns svensk TV, men vande sig snabbt. Timmar spenderades framför underbart söta Barnkanalen Treehouse.

Vår andra sommar hemma i Sverige pratade barnen engelska sinsemellan när de lekte. Vi tyckte det var lite gulligt, men ändå konstigt när man har två svenska föräldrar. Det bara blev så ändå. Engelskan kändes självklar för oss alla ganska snabbt.

När vi flyttade till Stockholm satte vi barnen i en internationell skola. Det betydde i praktiken att det fanns engelsktalande lärare för de stora barnen, även om det mesta av undervisningen var på svenska. Ester däremot hade på dagis 50% engelskspråkig personal och hennes ansvarsfröken var brittiska och kunde ingen svenska alls.

På ett halvår förstod Ester det mesta fröken sa och kunde säga en hel del själv. Fantastiskt! Engelskan hon lärde sig har hon fortfarande kvar och ser gärna engelska filmer och kan många ord och förstår enkla meningar.

Men så flyttar vi till Frankrike då. Ester började ju i en helfransk skola. Ingen som kunde ett ord svenska, möjligtvis kan de ett och annat ord på engelska, men då med stark fransk dialekt och ibland svårt att förstå av den anledningen.

Hon kunde, precis som sina syskon vid deras flytt till Kanada, inte ett ord före flytten. Vi försökte såklart lära henne de enklaste orden, som hej och tack och kissa, de nödvändiga. Men, inget kommer gratis med franska. Vi har ju några låneord såklart; toalett, garderob, trottoar…

Men ändå…det sitter långt inne denna gång. Går inte alls lika snabbt och kommer inte lika självklart som engelskan gjort. Svårare helt klart! Efter åtta månader i Frankrike förstår Ester faktiskt väldigt mycket och kan säga enkla meningar. Men hon pratar inte jättemycket i skolan enligt personalen. Jag tänker att hon lyssnar. Men de som säger att barn är som svampar och att man lär sig ett nytt språk på några månader, well, de har inte rätt säger jag. Barn är som svampar och snappar snabbt upp. Absolut. Men, för att ett nytt språk ska sitta, tar det minst ett år säger jag! I alla fall så att man pratar flytande och gör sig förstådd i vått och torrt. Och franska, shit vad svårt det är alltså. Men ack så vackert. Och här nere kämpar vi på. Skulle vara spännande att höra hur era erfarenheter ser ut!

20130213-142234.jpg

Sötaste franska alfabetet, Pinterest.

Annonser

13 thoughts on “Att lära sig språk

  1. Jag tror inte att du behöver orora dig för att Ester inte ska lära sig franska. Det tar nog lite längre tid eftersom ni inte pratar franska hemma, inte ens hennes syskon (eller hur?), så det blir ju bara franska i skolan… Kanske kan du be lärarna att försöka ställa lite fler frågor till henne, så att hon måste svara på franska? För de kanske fortfarande behandlar henne som en lite svensk som inte förstår franska? Det går ju inte framåt om hon inte får någon slags utmaning… =)

    • Alltså, jag är inte alls orolig för att hon ska lära sig. Det vet jag att hon kommer! Hon är redan på god väg! Det var snarare en iakttagelse att det går betydligt långsammare med franska än engelska. Hon har redan lärt sig massor och är på god väg 😉
      Skolan är liten och hon får massor av hjälp, men ändå…svårt är det!!

  2. Det är en myt att barn talar flytande efter ett år. Det beror på åldern på barnet också och såklart på språket. Däremot tror jag att vi vuxna tror att de talar flytande, vi hör inte misstagen de gör – enligt forskning gör alla som lär sig ett nytt språk efter 10-årsåldern misstag på sitt nya språk – eftersom de trots allt talar så mycket bättre än vi vuxna… Det är svårare för tweens att lära sig ett nytt språk, jag märker att det är så mycket svårare med spanskan nu när barnen är 11 och 13 år, engelskan var ju enkel eftersom de var så små när vi flyttade till USA (de var 2.5 och 4.5 år gamla, vi bodde där 7.5 år). TRor jag får ta ett blogginlägg om det här. MEN jag håller heeelt med dig i allt!

  3. Franska är tufft !!! Efter att ha haft franska i sex år i skolan och fransk pojkvän, är det ändå inte mycket att hurra för! Just nu har jag fått en ny kollega som är fransyska, boende i Tyskland, och jag anstränger mig så in i norden för att damma av min skolfranska, och svänga till det lite, men tyvärr blir det inte mer än standardfraser. Tar du lektioner i franska själv? Det kanske hjälper? I värsta fall får ni flytta till den tysk talande delen av Schweiß t ex i närheten av Bern som ju är super!

  4. Vi flyttade till USA när barnen var 3 och 5 och jag tror inte de hade någon fördel i den åldern av att det finns mycket engelska i Sverige. Sonen (som är äldst) gick halva dagar i kindergarten, så han ”utsattes” för engelska 2,5 h om dagen, och efter ett år var han kanske inte flytande, men han hade inga problem att prata och förstå engelska. Det är ju stor skillnad på hur gammal man är, inte bara för att det är svårare att lära sig nya språk när man är äldre, utan också för att det går betydligt snabbare att lära sig en femårings ordförråd än en 10-årings, samt att man inte förväntas läsa och skriva så mycket i den åldern. Lillasyster gick några timmar i veckan på dagis och för henne tog det klart längre tid innan engelskan kändes självklar.

    Barn är ju också så olika i hur de lär sig nya språk. En del börjar prata när de bara kan några få ord, och andra pratar knappt alls förrän de mer eller mindre tillägnat sig språket. Är Ester kanske en lyssnare, som är tyst och samlar ord?

    Det är ju så spännande det här med tvåspråkighet! Är ni med i FB-gruppen ”svenska som modersmål utomlands”? Den kan jag rekommendera annars.

    • Visst är det fascinerande! Och jag tycker ju verkligen att det går bra för henne, bara att konstatera att det var lättare för hennes syskon med engelskan och de var ju då i samma ålder. Men alla är ju olika också. Gruppen på Facebook startades av en av mina bästa kompisar från Vancouver!! Small World 😉
      Kram

  5. Min erfarenhet är hur jag ”knäckte koden” som liten tjej hos min farmor i Österrike.Helt plötsligt kunde jag läsa tyska och orden flöt så bra. Minns att engelskan gick enkelt med. Kan tänka mig att franska är svårare!

    Fascinerande att läsa! Att tala flera språk är ju så bra.

    KRAM

  6. Vi flyttade hit till Dubai i augusti barnen kunde då ingen engelska.Sonen som är 9 fick ELL i skolan 10 lektioner i veckan under dom första 12 veckorna. Det var mycket bra för honom, nu har han 2 lektioner i veckan. Han har lärt sig väldigt snabbt tycker jag, men så klart är det mycket kvar att lära.
    Dottern som är 5 år har inte fått någon specialundervisning i skolan utan fått lära sig den ”hårda” vägen. Under stor del av hösten var hon av naturliga själ väldigt tyst i klassen, liksom bara sugit in alla ord hon hört under dagen och byggt upp sitt ordförråd. Hon provade orden hemma på kvällen i lekar och annat.
    Nu efter jul har hennes engelska fullkomligt exploderat och hon är så stolt (vi också)!

    Att det tagit olika lång tid beror förstås på olikheterna i stödet i skolan, men också på hur dom är som personer. Dottern är en person som behöver längre tid för att känna in nya situationer. Men sen är hon ju också lillasyster och vill altid vara lika bra som sin bror, så det hjälper henne nu att komma ”ikapp”…

    Kanske är det lättare med engelska eftersom man ”utsätts” för det så mycket hela tiden.

    Ja, det var lite tankar från mig…
    Kram!
    Sara

    • Så himla spännande att läsa om olika erfarenheter! Såklart att det är både ålder, personlighet, skola och tusen andra saker som spelar in!
      Det tar den tid det tar helt enkelt, men så underbart när det plötsligt sitter;)
      Våra två stora fixar engelskan riktigt bra nu (de går på internationell skola), de hade faktiskt en hel del kvar sedan våra år i Kanada.
      KRAM

    • Oj, vad mycket ELL de får! Våra barn fick max 30 min om dagen när vi bodde i Seattle. Fast det är klart, din son är lite äldre än min var, så han behöver ju lära sig läsa och skriva också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s