Cinéma

Igår följde jag med Esters klass på bio! Jättemysigt verkligen, sånt som aldrig hände när jag jobbade. Det enda var att jag inte riktigt visste att jag skulle med…

För flera veckor sen hade jag skrivit i den lilla bok där det kommuniceras mellan lärare och föräldrar, att jag kunde följa med om det behövdes. Fick tillbaka boken med ett frågetecken bredvid där jag skrivit att jag kunde följa med. Hrm. Jag borde, speciellt som det nu blev, undersökt betydelsen i detta frågetecken väldigt noggrant.

Fredag morgon. Peppar Ester vid frukosten att hon ska på bio! Till och med Mimi och Malte tycker det är lyxigt och Ester är sjukt stolt.

Vi åker till skolan två minuter före den börjar, vilket innebär att vi är där ca en minut för sent. När jag ska lämna Ester säger fröken: du följer väl med oss idag?. Aha. Frågetecknet i boken gällde tydligen som bekräftelse på att jag skulle med. Borde jag ju fattat kan man tycka. Här ska minsann inte hem och städas och fredagsfixas. Här ska gås på bio!

Det dumma är. Jag är förvisso duschad och påklädd. Men jag har ingen väska med mig, har inte ätit frukost eller ens låst dörren till huset hemma. Radion är på. Jag säger till läraren: ”ge mig fem minuter” (borde sagt sju min, om man ska vara exakt). Det blir alltså två hjul hem, letar efter något att snabbäta, hittar inget och åker igen. Med låst dörr och radion av. Sen buss till St Julien en Genevois och söt bio med gulliga barn.

20130615-054417.jpg

Man kan säga att fredagens planering föll platt efter det. Men det spelar ju ingen roll. Ester var överlycklig att jag var med.

Jag hann i alla fall, långt senare, med att treata mig själv med en väldigt trevlig och extremt sen solo frukost/lunch.

20130615-054753.jpg

På kvällen blev det sen premiär för nya grillen. Vi har blivit med gasol. Jippi.

20130615-054941.jpg

True love

Älskar historier om gammal, äkta kärlek. Alltså, älskar true love, helt enkelt. Kärleken behöver ju förvisso inte vara gammal, bara det är på riktigt.

Det är så feelgood. Bästa, bästa jag vet. Som i filmen Notting Hill, ni vet när de är i den där underbara trädgården där de ligger på en bänk och den där bänken har en helt ljuvlig inskription. Så fint.

For June who loved this garden, from Joseph who always sat beside her.

Då måste jag gråta en skvätt! Och önska mig en plakett på en bänk någonstans.

20130413-162833.jpg

20130413-162922.jpg

20130413-163012.jpg

20130413-163040.jpg

Bilder, Pinterest.

The talented Mr Ripley

Blev helt fascinerad av filmen The talented Mr Ripley när den kom 1999 (å, länge sen nu!). De snygga miljöerna! Överklassen på snygga takterasser i New York, supersnygga våningar på Upper West (eller nåt), och så med en touch av universitetsmiljö och den snobbiga akademiska världen (fullkomligt älskar filmer i universitetsmiljö). De klassiskt snygga kläderna! Kaffet. Deras önskan om att se Europa och världen, den tiden ni vet…

Ja, sen har vi ju de tre huvudpersonerna. Perfection på riktigt. Gwyneth Paltrow, Matt Damon och Jude Law! Den trion. Och så fantastiske Philip Seymour Hoffman, hans uttryck och röst, jag dör. Snygga som tusan, världsvant coola och så otroligt bra i sina roller.

20130320-093201.jpg

Miljöerna på Amalfikusten sen, klassiskt vackert och alldeles, alldeles underbart läckert. Deras übercoola hus där med utsikt över havet. Man vill bara åka till Sorrento omgående direkt efter filmens slut. Och Florens såklart.

20130320-093408.jpg

20130320-093422.jpg

20130320-093434.jpg

Genom åren har jag ofta tänkt på filmen. När jag sett bilder på skådisarna (jag är en trogen People Magazine läsare…och InTouch, Star….), eller bilder från Amalfikusten eller hört den där låten på radio, ”Americano”, eller vad den nu kan heta. När Jude Law spelar sax på en jazzklubb längs kusten nånstans….Filmen fastnade, tatuerad i mitt huvud. För de läckra miljöerna till trots, sitter man ju med hjärtat i halsgropen och en klump i magen större delen av filmen. Man kan inte släppa den.

20130320-094500.jpg

Jag har nog bara sett den en gång, max en gång till. Men ändå, såhär 14 år senare är jag fortfarande helt såld.

Någon annan som också blev fast?

En lazy weekend

Denna helg kallas i regionen black weekend, då tre franska regioner har sitt vinterlov samtidigt och många av dem åker skidor häromkring. Ja, det tänkte ju vi med…fast vi började weekenden med en liten kompis-date after school med lite sena semlor och mys! Hann inte fota det fina fatet, då de försvann fortare än jag hann dra fram telefonen 😉

20130303-105748.jpg

20130303-105819.jpg

20130303-105832.jpg

Tja, sen blev det fredagskväll och pappan kom äntligen hem. Vi såg Jönsson-ligan och Dynamit-Harry och mumsade godis. Planerade morgondagens skidåkning. Och så blev det natt och febertoppar och täppt näsa. Och så vidare.

En lugn lördag istället!

20130303-110833.jpg

Frukost, ganska nya blommor på bordet och lugnt tempo.

20130303-110944.jpg

Sen åkte tjejerna, maken och jag på en tur. Stef skulle äntligen hämta hem sin julklapp från jobbet, en alldeles egen Apple TV. Jo, man KAN köpa andra grejor på Fnac också, men siktet var inställt sen gammalt.

20130303-111141.jpg

Alltså. Glädjen hos min teknik/pryl-glade man. Den var alldeles alldeles äkta 😉

Och sen var glädjen ännu lite större en stund senare, då tjejernas favoriter gick vidare till finalen i Melodifestivalen!

Nu är det alltså söndag och med mer feber och snuva blev det ingen skiing denna black weekend. Istället kunde vi klicka hem en liten förmiddagsfilm, Skyfall (nej vi har inte varit så snabba här). Vi ska genast köpa en ny bra serie också…har ni några bra tips?