Att lära genom frimärke

Köpte fina frimärken häromdagen. Jag älskar när någon intresserad postanställd erbjuder att man får välja mellan motiven på frimärkena. Inte bara slänga över det frimärksarket som är närmast, utan ha lite intresse i att visa de fina frimärken som finns. Ja, då kunde jag välja dessa tokiga med franska talesätt på. Perfekt, med en liten franska-lektion på oväntade ställen. Och jag älskar tokig och onödig kunskap.

20130520-161258.jpg

20130520-161322.jpg

20130520-161335.jpg

20130520-161349.jpg

Vissa var ju lätta. Andra fick jag googla för att fatta vad de verkligen betydde. Lite underhållning ändå.

Quand les poules auront des dents = när hönor får tänder = när helvetet fryser till = never!

Annonser

Att lära sig språk

Alltså, det här med språk! Så svårt det är då. Och vilken tid och energi det tar! I vuxen ålder är det svårare än någonsin. Som vuxen VILL man ju framförallt kunna direkt och inte göra bort sig längs vägen. Det är dock omöjligt att undvika, jag looovar.

När vi nu har erfarenhet av både vuxna och barn att lära sig olika språk i olika länder kan vi konstatera att det faktiskt är skillnad på språk och språk. Varför skulle det inte vara det?

Engelska är lättare att lära sig än franska till exempel. I Sverige växer man upp med engelska på ett naturligt sätt via TV, filmer och musik. Vi hör ständigt språket från den dagen vi föds nästan, inte så konstigt att det fastnar lite längs vägen.

När vi flyttade till Kanada var barnen 1,5 och tre år gamla. Kunde ingen engelska alls såklart. Ganska snabbt pratade de enkla meningar och tittade massor på amerikansk och kanadensisk TV. Klagade i början på att det inte fanns svensk TV, men vande sig snabbt. Timmar spenderades framför underbart söta Barnkanalen Treehouse.

Vår andra sommar hemma i Sverige pratade barnen engelska sinsemellan när de lekte. Vi tyckte det var lite gulligt, men ändå konstigt när man har två svenska föräldrar. Det bara blev så ändå. Engelskan kändes självklar för oss alla ganska snabbt.

När vi flyttade till Stockholm satte vi barnen i en internationell skola. Det betydde i praktiken att det fanns engelsktalande lärare för de stora barnen, även om det mesta av undervisningen var på svenska. Ester däremot hade på dagis 50% engelskspråkig personal och hennes ansvarsfröken var brittiska och kunde ingen svenska alls.

På ett halvår förstod Ester det mesta fröken sa och kunde säga en hel del själv. Fantastiskt! Engelskan hon lärde sig har hon fortfarande kvar och ser gärna engelska filmer och kan många ord och förstår enkla meningar.

Men så flyttar vi till Frankrike då. Ester började ju i en helfransk skola. Ingen som kunde ett ord svenska, möjligtvis kan de ett och annat ord på engelska, men då med stark fransk dialekt och ibland svårt att förstå av den anledningen.

Hon kunde, precis som sina syskon vid deras flytt till Kanada, inte ett ord före flytten. Vi försökte såklart lära henne de enklaste orden, som hej och tack och kissa, de nödvändiga. Men, inget kommer gratis med franska. Vi har ju några låneord såklart; toalett, garderob, trottoar…

Men ändå…det sitter långt inne denna gång. Går inte alls lika snabbt och kommer inte lika självklart som engelskan gjort. Svårare helt klart! Efter åtta månader i Frankrike förstår Ester faktiskt väldigt mycket och kan säga enkla meningar. Men hon pratar inte jättemycket i skolan enligt personalen. Jag tänker att hon lyssnar. Men de som säger att barn är som svampar och att man lär sig ett nytt språk på några månader, well, de har inte rätt säger jag. Barn är som svampar och snappar snabbt upp. Absolut. Men, för att ett nytt språk ska sitta, tar det minst ett år säger jag! I alla fall så att man pratar flytande och gör sig förstådd i vått och torrt. Och franska, shit vad svårt det är alltså. Men ack så vackert. Och här nere kämpar vi på. Skulle vara spännande att höra hur era erfarenheter ser ut!

20130213-142234.jpg

Sötaste franska alfabetet, Pinterest.

Lite motigt

Alltså, denna jobb&skol-vecka kom lite plötsligt mitt när vi i familjen som bäst höll på att fira jullov. BOOM! Inte alls redo var vi, visade det sig. Vår annars så tuffa mellantjej gråter och har ont i magen och vill inte gå i skolan. Basta. Lilla E kan tänka sig att gå i skolan lite grand, men bara under stora protester och pistolhot. Suck. Coolaste Malte suckar åt systrarna och hoppar upp när klockan ringer och står redo vid ytterdörren strax före sju. Jag skämtar inte, faktiskt. Men, som förälder kan man ju inte må bra om inte alla ens barn hör det. Svagaste länken och allt det där. Stämmer ju! Men vi kämpar på. Mimi vill prata svenska jämt och se på svensk TV och gå i vanlig svensk skola…Såklart! Att känna sig obekväm, främmande och bortkommen är ju det värsta som finns. Det var lite oväntat att den reaktionen och känslan skulle komma tillbaka nu igen. Och vara så stark. Hon behöver tid för omställning.

20130108-120047.jpg

Men, jag är optimistisk och tror att det vänder redan imorgon. Håll tummarna.

20130108-120606.jpg

Pardon my French

Shit, vissa dagar parlerar jag som om jag aldrig gjort något annat! Oh là là! Och sen ibland, blir allt bara fel. Saknar ord, säger fel när jag väl hittar dem och pladdrar på inför oförstående öron. Vad säger människan? liksom. Folk undrar vad jag menar. Gråta och regna säger jag lätt fel på, och snöskyffel och stekpanna (pele/poêle)…är en bubblare nu med all snö. Ni fattar. Tröttsamt är det att prata so-so, ibland toppen, ibland rock bottom. Gissar att det finns hjälp att få 😉

20121206-204546.jpg

Bonjour à tous et toutes!

Språk

I skolan tyckte jag språk var det roligaste på schemat. Lätt. Svenska, engelska, franska och tyska. Bring it on! Längtade till dessa lektioner. Måste göra en paus så att min lillebror kan skratta klart 😉

Tänkte snabbt ut min egen sanning att språk var viktigare än t ex matte och fysik, sådant som datorer kan räkna ut…så resonerade mitt 15-åriga jag (hm, jag vet att det resonemanget inte håller, men vad gör man inte till sitt försvar?).

Språk, behövs ju för att förena människor, så att vi kan kommunicera och komma nära andra. Jag la mitt mesta krut på dessa lektioner helt klart!
När man flyttar märker man hur viktigt språk är (haha, jag hade rätt). När vi flyttade till Canada kändes det ju som ”a piece of cake” och hur lätt som helst att hänga på engelskan. Klart vi lärde oss en massa där, men engelskan, den satt sedan plugget i Boston och funkade. Kändes nästan som på svenska. Sällan man saknade ord (jo när jag en gång ringde akuten då Mimi var blå i ansiktet av krupp och jag var själv hemma med barnen – en taxi till akuten, thank you very much!) och de flesta samtal bara flöt på. Inte mycket tunghäfta där inte. Kändes som mammas gata vi hade flyttat till.

Tills man flyttar till FRANKRIKE då. Håll i hatten. Alltså, helt ärligt är jag helt OK på franska. Den var ju helt klart ringrostig när vi flyttade. Men. Sex år av skolfranska, au-pair för 22 år sen, (hello!) och så tre terminer franska i Lund. Jag har ju en grund. Men allt det där var ju ett tag sen…bara att kasta sig ut för stupet liksom och börja om och fylla på. Och jodå jag klarar mig. Jag förstår det mesta av det jag hör på TV, Radio och i samtal med andra. Men jag saknar många ord, verbformer, uttryck! Och ibland låter det inte alls som jag tänkt mig. Jag hör att jag säger fel, men vet inte alls vad jag borde sagt…en UTLÄNNING med begränsat språk helt klart! När jag blev stoppad av polisen lockade jag fram ett litet leende hos konstaplarna när jag sa: ”det gjorde jag i nästa vecka 😉 ”
– Öh, förra menar jag! Man får ju liksom inte lika stor auktoritet mot andra när man pratar knasigt…

Jag tycker alla människor borde testa att bo utanför sitt hemland och leva i en miljö med ett språk man inte fullt behärskar. Man fattar hur det känns för alla modiga människor som tvingats lämna sitt land och bosätta sig långt hemifrån i ett nytt land (inte helt frivilligt som vi). Att inte fatta systemet, inte kunna tala språket, inte känna någon. Man blir inte så kaxig då. Efter senaste tidens debatt i Sverige om SD och deras dårskap bland partimedlemmarna, skulle jag vilja skicka dem alla utanför sin comfort zone och se hur tuffa de är då. Språk är makt. Skälla ut någon på ett språk man inte kan 100%igt, blir liksom inte lika starkt.

Det är så bra att få uppleva hur det är att inte ha ett fullkomligt språk. Det begränsar. Gör saker med en. Jag är ju vanligtvis en ganska snackig person. Men när orden tar slut så gör dem. Skönt för alla andra och nyttigt för mig.

Ester börjar så smått lära sig riktigt bra franska i skolan. Till sommaren räknar vi med att hon är helt tvåspråkig. Stefan – well, låt oss säga att han kämpar på! Tre år skolfranska i högstadiet och sen stopp. Bit i den.

Men, det händer att jag får handsvett om jag måste ringa läskiga telefonsamtal! Och efter två timmars fika hemma hos en kompis kan jag bli helt slut i rutan. Det är ju som att vara på föreläsning i två timmar. Inte riktigt, men nästan!
Och igår hos doktorn, beskriva exakt hur och var i magen jag har ont…för att inte tala om alla kroppsdelar! Kan ju dem knappt på svenska. På tal om kroppsdelar, minns jag TYDLIGT en yogalektion i Vancouver. Jag står dubbelvikt med huvudet mot fötterna och läraren säger: put your palms on your shins! Mycket märkligt tycker jag men står där snällt och håller handflatorna på hakan, fortfarande helt dubbelvikt. Ny pose liksom. Hm, nej det var inte chin=haka, som avsågs som jag trodde utan shin=skenben.
Haha, alla språkförbistringar får mig att le. Ha en underbar fredag alla!

ps. Tipsar om kul app för alla som gillar att hänga med sina smartphones! Nordstedts Franska quiz som kan hålla en sysselsatt i evigheter! Finns på engelsks också och säkert också fler språk 😉

20121123-124700.jpg

20121123-124711.jpg